torsdag 6 januari 2011

169.

För en tid sedan kunde man läsa om Phoenix Jones, superhjälten från Seattles förort som assisterade polisen i brottsbekämpandet. Nu har den gummiklädde huvudfotingen fått en pistolkolvsmassage i ansiktet och kan stoltsera med ett knäckt näsben i superhjälteresumén. Kanske var det så att de arga unga männen inte gillade gummiklädda herrar eller så blev de bara irriterade på att dumjäveln skulle komma och blanda sig i deras angelägenheter.

Hur som helst börjar man ju givetvis att funder lite på hur man själv skulle bli som superkraftsbefriad superhjälte. Jag skulle garanterat se till att ordna fram en överjävlig dräkt. Man får ju som bekant sällan en andra chans att göra ett gott första intryck. Har man tur kanske man lyckas klubba till det kriminella elementet med valfritt tillhygge i fontanellen så denne drabbas av tillfällig minnesfrölust. Då kan man ju få en andra chans att göra ett gott intryck. Men det låter faktiskt ganska långsökt. Nog om det och mer om själva superhjälteidén.

Jag skulle kalla mig Masturbator of The Cumming of Supreme Doom. Dräkten skulle bestå av enorma stålstövlar fyllda av spikar och skruv så att det gör ont att gå. Vem har sagt att det ska vara smärtfritt att vaar superhjälte. Smärtan i sin tur gör ju att man blir vansinnigt sugen på att slå ner någon i rent avreageringssyfte. En tuff hjälm med pråliga bestyr och annat pimpigt blingbling ingår ju givetvis i kostymen. Vad är en Masturbator of The Cumming of Supreme Doom utan en hjälm av härdad intergalaktisk försats egentligen? Ett par cool axelskydd av modell amerikansk fotboll i mattsvart glitterfärg och mnderingen är så gott som klar. Grädden på moset, pricekn över i, starkölen i näven, köttet på grillen eller moderaterna i skärselden... ja ni fattar, det göttaste av allt kommer nu. En två meter lång, barnsligt grov, röststyrd jättepenis som på kommando kan ejakulera trettiofem liter majonnäs blir esset i den obefintliga rockärmen. Vilken gangster skulle inte gå ur vägen för Masturbator of The Cumming of Supreme Doom när han vrålande vandrar vilse bland gränder och bakgator?

Så allt jävla bus får se till att hålla sig ur väggen annars blir de ejakulerade så hårt att de...

...far åt helvete!!

tisdag 4 januari 2011

168.

Om man tycker att det är lustigt när man ser en svart man, en i folkmun så kallad neger, spela ishockey är det ju faktiskt ganska lätt att dra på smilbanden. När man i de olympiska vinterspelen för några år sedan såg en av dessa människor halka runt som en förvirrad kolgrill i skidspåret var det också ganska lätt att ramla ihop i en frustande hög av apflabb. Man hade ju antagligen inte skrattat lika rått om det var en fet dansk. Fast jo, dåligt exempel men ändå, ni förstår poängen om ni inte är helt eftersatta i den mentala tarmen. Det här skulle ju en del vilja klassa som rasistiskt beteende. Det vill inte jag. Det hela handlar om en enda sak och det är inte rasism.

Association.

Att associera är att se samband mellan olika objekt, för er som inte vet detta. Nu ska jag göra det här ohyggligt enkelt för er allesammans med hjälp av den klassiska associationsleken. Jag säger något och ni ska säga det första som poppar upp innanför skallbenet på er. Det ni tänker på blir då er spontana association, vare sig ni vill det eller inte. Då kör vi för fa-an, Britt-Mari.

Idrottande neger!

Ja, de av er som nu tänkte på en svart man som spelade ishockey eller åkte skidor är antagligen påverkade av mitt ovanstående utlägg eller så är ni helt dumma i huvudet. När man ska tänka på en idrottande man som fått lite för mycket poletter till solariet tänker man på sporter som maraton, lejonjakt och amerikansk fotboll. Där är ju dessa gossar och töser ganska begåvade och framträdande. Fotboll kanske kan vara vanligt förekommande också.
Eftersom man då inte så ofta ser spökplumpens familjemedlemmar åka skidor är ju detta ansett som en ovanlighet. Om dena ovanlighet sen beter sig oortodoxt i skidspåret blir ju det hela lite buskis. Eftersom svenska folkets favoriter näst efter Färjan-Håkan är Stefan och Christer kan man ju förstå att folk tycker buskisnegern i skidspåret är ohyggligt rolig. Därför är det okej att skratta. Det handlar inte om rasism, det handlar om association.

Om jag hade sagt världens bästa maratonlöpare är det ju inte en käft som skulle tänkt på en McDonaldsuppfödd jävla nordamerikan med lika schysst bränna som en treotablett. Era jävla rasister.

Nej för helvete, skratta åt abnormaliteter i vardagen och associera fritt, det blir för jävla mycket roligare då.
Far åt helvete!!

söndag 2 januari 2011

167.

Igår grävde jag upp en grav, Saidas grav. Eftersom jag i hela mitt liv velat prova på att vara indian eller någon annan underlig minoritet åt jag upp hennes förtorkade ögon för att få hennes siarförmåga. Om det fungerade har jag ingen aning om eftersom det inte började blixtra och storma omkring och ingen viskade i mitt öra att "there can be only one". Tänk om allt här i livet kunda vara like enkelt som i Highlander, det kan bara finnas en. Då hade det minsann varit lätt att vara lika unik som Linda Rosing. Nog om den före detta isolerade liveporrskådisen och åter till Saidas ögon. De smakade anaingen som torrostade jordnötter och konsistensen påminde om...tja, blötlagda torrostade jordnötter. För att se om jag ätit ögonen i onödan eller om jag fått en fjärrksådande dessert på köpet tänker jag nu sia om det nya året. Vilka händelser kommer omskrivas när medierna kräks ur sig sina årskrönikor.

I februari kan mitt tredje öga se att Martin Timell grips av säpo. I en äntligen hemma-version av en fritzl-källare har han härbärgat Usama Bin Laden sen tvåtusensju. Den lille hemmasnickaren döms av amerikansk domstol till åttahundra års fängelse och nio dödsstraff.

Zlatan Ibrahimovic rakar av sig allt hår och blir partiledare för sveriedemokraterna. Han sparkar Jimmie Åkesson till döds men slipper åtal eftersom ingen ändå gillade blekinges egne lille Nasse. Under Zlatans ledarksap blir sverigedemokraterna större och populärare än någonsin och får i sifoundersökningarna runt tjugofem procent av väljarstödet.

Kronprinsessan Victoria upptäcker under semestern att prins Daniel egentligen är en robot. Hans stela leende berodde alltså inte på att han råkade ut för en Obelixinspirerad olycka i sin ungdom där han ramlade ner i Ockelbos restylanereserv. När Vickan senare blir allvarligt skadad av att en rbot bryter sig ut ur hennes mage får alla spelbolag panik och åberopar foce majeur och drar in alla spel på sessans graviditet. De efterförljande månaderna ränner roboten, vid namn, T1000, runt och bygger skynetservrar runtom i landet. Domedagen har påbörjats.

Noomi Rapace drabbas av större storhetsvansinne än vanligt och påstår sig vara Lisbeth Salander, überhacker och black metal-flata. Hon startar en motståndsrörelse mot skynet och försöker hacka sig in i systemet med hjälp av sin iPhone4 som dock drabbas av ännu en bugg vilket resulterar i att Noomi Rapace avlider. Tragiskt tragiskt. Istället dör hela skynet av att ett SJ tåg skenat in i en serverhall utanför Jönköping.

Året avslutas med att Paolo Roberto gör ett tårfyllt tv-framträdande där han lägger korten på bordet och erkänner att han inte är något annat än en testosteronknarkande kvinna.

Tjugohundraelva ser onekligen ut att bli ett nyhetsfattigt år.

Far åt helvete!!

lördag 1 januari 2011

166.

Ja, då har äntligen tvåtusentio gått och dött av ålder och ersatts av sin nya unga och betydligt fräschare lillasyster, tjugohundraelva. Vi får hoppas att hon bjuder till liiite lite oftare än tvåtusentio gjorde.

Ja, en årskrönika är väl antagligen helt på sin platsjävel så här den första dagen på det nya året. Spy ut allt gammalt och marschera in i framtiden med massor av plats för nya saker att avksy, hata och bli allmänt vansinnig på. Under året som gått har ju Sverige upplevt mycket vackert. Lasermannens största fan har gjort en tributeturné, tyvärr bara en lokal sådan. Jag tror han hade kunnat slå igenom ordentligt om hans manegement bara vågat tala om för honom att han borde ta skyttelektioner först. Men men, covers är ju sällan lika skarpa som originalen. När jag ändå talar om skärpa kommer jag ju osökt in på Sverigedemokraterna. Där har vi ju en total brist på egenskapen i fråga. Man sammanfattar väl partiets intelligensnivå lättast genom att citera ungdomsförbundets ordförande och hans väl genomtänkta ord som han yttrade till en isländsk bartender i Reyjkjavik; "Jävla utlänning". Det är ett lika dåligt skämt som "Då sa ja till honom på ren svenska, go home". Men i övrigt är ju Sverigedemokraterna ett underhållande parti. En så här rolig såpa har sverige inte mäktat med sen Vänner och Fiender sändes i kanal fem.

Kungahuset har dragit sitt strå till kampen mot blåblodig inavel och låtit sveriges mest stelopererade leende gifta in sig i nazistsläkten. Lite knepigt då han varken är blåögd eller rågblond. Lillprinsen har ju även svassat runt med en slitzbrud vilket får anses vara ett bevis att han faktiskt är släkt med kungen, bockarnas bock.

Jafar från filmen Alladin gjorde ett heroiskt försök att förvandla sig till sveriges genom tiderna största raket men misslyckades. Eller så drabbades han av den svenska ödmjukheten och gjorde katastrofsmällen medvetet. Vem fan vet, och vem fan bryr sig. Död är han och vem fan sörjer det. Hoppas att han hamnade i helvetet och blir dagligt analfistad av Dolpg Lundgrens rollkaraktär från Rocky IV, Ivan Drago. Ett par högerkrokar i ringmuskulaturen av honom och vilken terrorist som helst skulle inse att Allah är ungefär lika mycket värd som Lars Vilks. Alltså inte ens papperet en rondellhund är ritad på.

SJ behöver man ju inte ens ta upp. De talar ju för sig själv med att sätta tjugohundraelva års standard direkt genom att köra in ett x200 i stoppblocken på malmös centralstation. Man måste ju ge dem lite credd för deras konsekventa värdelöshet. Inte ens Van Damme var så här genomgående pissdålig under sin karriär.

Egentligen bryr jag mig inte ett skit om något av ovanstående. Det jag minns allra bäst från fjolåret är alla som dog. Ronnie James Dio som skaffade sig cancer och blev hedrad av en militant extremistkyrka som demonstrerade mot satan på hans begravning. Peter Steele som ändå ingen kommer sakna. Let´s face it, Type O Negative är ju jävligt överskattade. Anna Book och Kicki Danielsson som också avled... nej just det, dom är det ju bara kroniskt synd om. Året avslutades ju med att Per Oscarsson tände sig en fet jävla holk och blev så hög att han gick upp i fullständig rök. Kommer man redigera bort honom från alla filmer nu? Skulle ju bli oerhört roligt att se två desorienterade småkillar som tror att de hittat en ny morfar i "Kan du vissla Johanna?". Dom står och för livliga diskussioner med ingenting annat än deras egna ihopfantiserade adoptivmorfar.

Mitt nyårslöfte blir att jag ska sluta vara så politiskt korrekt och putinuttig i bloggen. Jag ska börja kritisera och klaga på saker. Kanske till och med gå så långt att jag går till personangrepp mot både människor, saker och ting. Nu hoppas jag bara att samtliga religiösa får svininfluensa och dör.

Anywhore, jag önskar eder alla ett värdelöst tjugohundraelva och säger sonika till tvåtusentio, just det...
Far åt helvete!!