73.

Sverige lider stor brist på riktiga kändisar. I de fantastiska staterna långt väster om västkusten. De finns väl en del guldkorn som man kan klassa som riktiga kändisar. Dolph Lundgren, Vickan Silvstedt...ja, det var väl dom. Kenny Bräck också, han som tillhörde världens fortåkarelit därborta i det soliga Daytona. Tillbaks till det svenska vinterlandskapets försommar och knoppande kändisskvaller. Man har under veckan kunnat följa den fantastiskt högdramatiska kärlekstriangeln mellan Magnus Hedman, Magdalena Graaf och någon annan brudjävel som Råsundas favoritmålis doppar chorizon i nu för tiden.
Femtio procent av popfenomenet Graaf Sisters tycker att det är dålig timing av Onkel Hedman att dra in en ny "mamma" i barnens liv när hon precis har varit nära döden i en Let´s Dance-relaterad hjärnbllödning och nära döden olycka.
Bu-fucking-jävla-hu.
Det är väl nu om någonsin det passar sig utmärkt att dra in en ny mamma. Fan vet när hon dansar sig in i oändligheten på allvar. Det gäller ju att planera i förtid. Kudos till Mange i det här fallet.

Det jag egentligen stör mig på är väl kanske egentligen svensk kvällspress. Dom skvallrar värre än två mongolider från Samhall om man bortser från att mongoliderna med stor sannolikhet skvallrar om vettigare saker än Aftonbladet och Expressen. Triangeldramer, Lo-Ordföranden, knullande björnar. Fy fan.

Jag önskar att jag kunde förstora mig till suveräna proportioner och sätta mig på huk över "kändissverige" och den fantastiska kvällspressen för att pressa ur mig en riktig salva skit över precis allt och alla inblandade.

Far åt helvete!!