86.

Att den virtuelle världen kommer allt närmre den verkliga världen är ju ett faktum. Jag tycker nu att vi ska låta dessa världar överlappas och en gång för alla leva i symbios. Man kan väl anta att tv-spelsskaparna programmerar sitt egna drömsamhälle när han sitter framför datorn, finnig och koffeinstinn. Deras tankar och känslor om den riktiga världen blir etik och moral i deras virtuella sexfantasier. Borde vi då inte testa oss på att använda alla knep och metoder från den datoriserade världen och applicera på våra egna världsproblem?

Låt mig statuera ett fantastiskt exempel, som vanligt.

Roller Coaster Tycoon. Ett spel som går ut på att bli karusellernas Bert Karlsson. Som grisliknande nöjespamp vill man ju inte ha missnöjda kunder som gnäller och snackar skit om ens imperium eftersom det drar ner betyget. Så vad göra åt problemet?
Man dränker givetvis alla gnällkärringar och får därmed bara glada, lyckliga och nöjda individer på sin nöjespark. Ungefär som Jim Jones och hans glada gäng i Jonestown. Samma teknik skulle man ju kunna använda sig på alla minoriteter som sticker mänskligheten i ögonen. Istället för att alla vi normalrika och även de äckligt rika ska behöva skänka pengar till fattiga och behövande kan vi ju bara ta och skjuta dom. Skjut ihjäl dom utav bara helvete så att de är döda bortom all rimlig tvivel. Sen skickar vi in alla illaluktande kroppsdelar i NASA:s gamla utförtjänta farkoster och skickar dem rakt ut i rymden.

Nu har alla pengar så att dom klarar sig. Dock blir ju dom som var medelsvenssons förut nu samhällets fattigapatrask. Men de har åtminstone råd att klä sig och bo i hus som ligger över bajshyddestandard så alla är nöjda och glada.

Far åt helvete!!

85.

Roast på Berns?
Är det meningen att programmet ska vara lika underhållande som en blindtarmsoperation utan bedövning? Petra Mede, sveriges enda talande munsår sitter och kacklar som en gruppvåldtagen höna bredvid en underligt färgad man med vakant blick. Just fan, David Batra heter han. Nej ni jävlar, om man vill bli slagen i ansiktet med rejäl kvalitetshumor ska man gå på rubrikjakt i Aftonbladet. Där vet dom vad som är roligt, på riktigt alltså.

Vem vill inte läsa om John Connors (Terminatorungjäveln) nutida liv. Han knarkar och försöker rädda en och annan hummer på fritiden. Jag kan riktigt se scenen framför mig, En heroinstinn blekfet föredetting med flottig frisyr som snubblar in på någon illaluktande kinesrestaurang med trasig airconditioning och kastar sin hillbillysvettiga träsko i akvariumet för att ge den ensamme hummerkungen en ärlig chans att rusa mot friheten i närmsta avloppsbrunn. Det är så jävla roligt, ädelt och vackert att den tvålfagre berlinmurshakan Fabio ligger i lä.

Far åt helvete!

84.

När det stelaste leendet som visats på tv de senaste tvåhundra åren lämnar rutan för den här gången står sverige lamslaget, vad ska vi nu stirra zombieartat på under kvällarna. Det stela leendet ska väl för sakens skull erkännas som citatmaskinen Anna Anka, en kvinna som en gång för alla bevisat att blondiner faktiskt är hundraprocentigt efterblivna.

För att underlätta levernet för ala er medmänniskor som jag ju bryr mig så oerhört mycket om kommer jag nu lägga fram en trio förslag på gamla underhållningspärlor mediasverige borde damma av.

Plats nummer tre viger jag åt den härlige Harald Treutiger och hans 24 Karat. Programmet i sig sög ju ofantliga mängder könsorgan men den evigt underhållande Rallykalle var hjälten som räddade programmet vecka efter vecka. Vem vill inte se en nu föråldrad Rallykalle sladda runt i en vrålpimpad permobil och skrämma gomseglen ur gamla nuckor på svenska ålderdomshem?

Snäppet mer efterlängtat som comebackporgram är Rena Natta. Folk som sprang runt i becksvarta rum och gjorde massa uppdrag. Programmet var så jävla kasst att det tydligen stoppades och lades ned mitt under säsongen. Ett stort extra plus till den fantastiskt jättefula programledaren David Waldfogel vars ansikte näst intill borde ha räddat programet från den spädbarnsdöd som slutligen infann sig.

Så, underhållningsprogrammens genom tiderna mest efterlängtade comeback. Mina damer och herrar, låt mig presentera...




TUTTI FRUTTI!!
Det finns inte mycket att säga om ett redan fulländat program, Kanske det att det skulle må bra av en "ansikts"lyftning kanske?

Far åt helvete!!

83.

När så Lars Lagerbäck packar ner sin idominsalva i necessären och avgår som förbundskapten råder väl ingen större landssorg eftersom alla tycks ha glömt bort att han lett sverige till fem mästerskap i rad. Det är ju inte hans fel att Zlatan bara kan göra mål när han spelar i klubblaget.
Skitsamma, vi skickar en hiv-smittad slängkyss till Lasse och väntar på att sveriges svar på Onkel Fester, Lars - Åke Lagrell ska tillkännage den nye förbundskaptenen. Det lär väl inte bli någon större schock när det väl händer. Själv skulle jag viöja presentera ett briljant förslag på hur svensk fotboll borde gå till väga för att nå en storhetsera av aldrg skådat slag.

Mitt alldeles fantastiskt genomtänkta förslag är att vi klonar krigarkungen Karl XII och sätter på honom sin nya uniform, en träningsoverall från lotto. Det finns väl få, om ens någon, i svensk historia som har visat sådan kämpaglöd och vinnarmentalitet som Karl gjorde under sina levnadsår. Vi kastar jantelagen långt ner i sopnedkastet och proklamerar än en gång krig mot allt som rör sig och ser till att erövra, om inte världen, så i alla fall europa.

Nästa EM-turnering kommer vi få våran underbara revansch på ryssarna då Karl XII återupprepar Slaget vid Narva på en fotbollsplan någonstans i Polen. Man skulle ju kunna säga att trakerna i Polen/Ryssland är lika mycket hemmaplan för Karl som den svenska fädernesjorden är. Och hans statistik är ganska överväldigande i dessa "bortamatcher". In med en förbundskpten med offensivt tänk, för som Glenn Strömberg så vackert uttryckte sig i söndagens Sportspegel " Försvara oss, det kan vi redan".

Far åt helvete!!

82.

Efter allt tjat om den svarte mannen från väst och något jävla fredspris ska jag nu äntligen återkomma med ett blogginlägg som inte har ett skit med den saken att göra. Vem fan orkar bry sig om något så trivialt som världsfred och sånt tjafs när vi kan hänge oss åt så fantastiska saker som retrokvällar med Nintendospelande och helhjärtat hetsätande av mandelkubb och trocadero?

Precis, inte en käft orkar bry sig om världsfred då.

Något jag dock orkar bry mig om är irriterande barn och vuxna som tror att man faktiskt bryr sig ett jävla skit om dem och deras liv. Sådana där irriterande individer som utgår från att man som påtvingad medmänniska och medlem i homo sapiens-klubben alltid måste vara intresserad i sina gelikars liv. Vad är det då för fanstyg till människor jag syftar på mer precist?

Idioter som ska inleda konversationer med personen på sittplatsen bredvid på tåget till exempel. För helvete kärring, jag sitter med ett par hörlurar av modell jättestor och spelar musik såpass högt att till och med du borde kunna sjunga med i refrängerna så varför tror du att jag vill veta att det är en tant som står upp och tittar efter sin resväska en meter bort? Hade det varit tillåtet hade jg öppnat fönstret och kastat ut dig. Ditt jävla kackel stör mig antagligen mitt i någon fantastisk låt. Fan, sniffa lite eter när du satt dig ner så att du håller käften istället. Jag skiter i dig och alla andra på tåget. Jag säger som den flintskallige skitstöveln och låtsasmusikern Petter, FATTA FÖRSTÅ!!

Barn är ju också enna jävla irritationsmoment i vardagen. Dom har ett evigt uppmärksamhetsbehov som kan jämföras med Christer Petterssons behov av en Baileys/Explorer på kvällskvisten. För att ni dvärgväxta människoliknande snorproducenter till varelser ska förstå skulle jag kunna skriva en sång till er. Jag skulle då kunna använda den tågintresserade hockeyfrillan Ted Gärestads melodi "Ge en sol till jordens barn" för att få till en finurlig liten knorr på det hela. Men det tänker jag inte göra, jag gillar nämligen inte hockeyfrillor. Istället ka jag börja med att kasta sten på alla ungar som känner sig manade att skrika högljutt när jag sitter på bussen och är bakis. Jag ska fylla deras kvarglömda fotbollar med cement på fotbollsplanen så att de bryter sina fötter när de dagen efter återkommer för att spela vidare. Jag ska gräva ner splittergranater i sandlådan så att det blir lite action under sommardagarna. Alternativet är att folk lär sina ungar hålla käften så jag slipper höra deras meningslösa åsikter om livet. Ungarna fattar ändå inte ett skit, det blir fanimej bara värre med tiden. Så det så...

Far åt helvete!!

81.

Jag har än en gång lyssnat igenom det fantastiska albumet Silent Shout utav The Knife. Varje gång jag gör det blir jag vansinnigt förbannad på nittionio procent av alla andra band runtom i världen som gör musik. Jag hatar dem å det grövsta, mest för att de är värdelösa musiker, dåliga scenpersonligheter, har fula namn men framförallt för att de gör dålig musik.

Om man inte är bra på något ska man fan inte försöka sig på det heller. Jag vet att jag inte kan brottas med krokodiler så jag ger helt enkelt fan i det. Det är det som kallas för en win-win situation. Jag överlever och krokodilen slipper få dålig kosthållning. Varför kan då inte de dåliga "musikerna" låta bli instrumenten?

Jag vore väl givetvis ingen riktig medmänniska om jag inte funderat ut en lösning på detta världsproblem som jag faktiskt skulle vilja kalla det. Hemligheten ligger i att lägga in en kvalitetskontrollfunktion i instrumenten. Om det spelas för dåligt så utlöser spärren och instrumentet förgör sig själv och tar dumjäveln som misshandar det med sig till helvetet. Denna fantastiska instrumentfunktion kommer i sin tur leda till reklamradions allt för sena död. Jag har under flera års tid önskat rix FM all ondska i universum. Större spridare av öronbajs till det svenska folkhemmet får man ju leta efter.

Så Du, din skäggstubbige låtsastrubadur. Nästa gång du tar upp din akustiska gitarrjävel för att försöka lura med dig ett stycke kött hem från efterfesten, tänk då på den nya explosionsartade kvalitetskontrollen. Och du...

Far åt helvete!!