82.

Efter allt tjat om den svarte mannen från väst och något jävla fredspris ska jag nu äntligen återkomma med ett blogginlägg som inte har ett skit med den saken att göra. Vem fan orkar bry sig om något så trivialt som världsfred och sånt tjafs när vi kan hänge oss åt så fantastiska saker som retrokvällar med Nintendospelande och helhjärtat hetsätande av mandelkubb och trocadero?

Precis, inte en käft orkar bry sig om världsfred då.

Något jag dock orkar bry mig om är irriterande barn och vuxna som tror att man faktiskt bryr sig ett jävla skit om dem och deras liv. Sådana där irriterande individer som utgår från att man som påtvingad medmänniska och medlem i homo sapiens-klubben alltid måste vara intresserad i sina gelikars liv. Vad är det då för fanstyg till människor jag syftar på mer precist?

Idioter som ska inleda konversationer med personen på sittplatsen bredvid på tåget till exempel. För helvete kärring, jag sitter med ett par hörlurar av modell jättestor och spelar musik såpass högt att till och med du borde kunna sjunga med i refrängerna så varför tror du att jag vill veta att det är en tant som står upp och tittar efter sin resväska en meter bort? Hade det varit tillåtet hade jg öppnat fönstret och kastat ut dig. Ditt jävla kackel stör mig antagligen mitt i någon fantastisk låt. Fan, sniffa lite eter när du satt dig ner så att du håller käften istället. Jag skiter i dig och alla andra på tåget. Jag säger som den flintskallige skitstöveln och låtsasmusikern Petter, FATTA FÖRSTÅ!!

Barn är ju också enna jävla irritationsmoment i vardagen. Dom har ett evigt uppmärksamhetsbehov som kan jämföras med Christer Petterssons behov av en Baileys/Explorer på kvällskvisten. För att ni dvärgväxta människoliknande snorproducenter till varelser ska förstå skulle jag kunna skriva en sång till er. Jag skulle då kunna använda den tågintresserade hockeyfrillan Ted Gärestads melodi "Ge en sol till jordens barn" för att få till en finurlig liten knorr på det hela. Men det tänker jag inte göra, jag gillar nämligen inte hockeyfrillor. Istället ka jag börja med att kasta sten på alla ungar som känner sig manade att skrika högljutt när jag sitter på bussen och är bakis. Jag ska fylla deras kvarglömda fotbollar med cement på fotbollsplanen så att de bryter sina fötter när de dagen efter återkommer för att spela vidare. Jag ska gräva ner splittergranater i sandlådan så att det blir lite action under sommardagarna. Alternativet är att folk lär sina ungar hålla käften så jag slipper höra deras meningslösa åsikter om livet. Ungarna fattar ändå inte ett skit, det blir fanimej bara värre med tiden. Så det så...

Far åt helvete!!