101.

Jag har i ett tidigare inlägg spytt galla över kvalitetskontroll inom filmvärlden. Nu har jag åter ett spörsmål på hur folk inom den cineastiska sektorn tänker. Efter att ha kollat på den genomfriserade John Rambo i den härliga kärlekskomedin First Blood II (riktigt motsägelsefull titel för övrigt) vill jag rikta en pungspark mot ljudeffektsmannen. I början av filmen får Joey Tempest-frisyren Rambo något dött i blicken (kroniskt stadium) när han pratar om sin smått fantastiska pilbåge. Det man mest lägger på minnet av denna sekvens är att han säger att pilbågen är tyst.

TYST!

En halvtimma senare börjar han fjonga iväg pilar snabbare än Robin Hood och då undrar man hur fan Rambo klarade mönstringens hörseltest. Om hans pilbåge är tyst så undrar jag hur fan folk la märke till när planen kraschade in i WTC. Det borde ju nämligen inte ha hörts ett enda ljud.

Rambos "tysta" pilbåge låter av någon fantastiskt himmelsk outgrundlig anledning högre än de risodlande vietnamesmilitärernas pistoler. Som om inte det vore nog är kalufsens strängade vapen ett tekninskt mirakel vad gäller omvandling av tyngdpunkter. Skruva på en granattillsats på pilen och bågen skjuter precis lika långt och rakt som aldrig förr. Att denna typ av pilbåge inte använts i fler filmer kan jag inte förstå. Alla yrkesmördare måste ju drömma våta drömmar om dena tystgående granatkastare.

Nej du, ljudeffektsmannen. Det hade nog kanske kännts mer realistiskt om du samplat ljudet från Robin Hoods pilbåge eller kanske snott ljudeffekter från den gamla Batmanserien.

Far åt helvete!