123.

Aftonbladet publicerade idag en artikel som handlade om en gammal gubbe som kört på en säl. Hela artikeln är fylld med hundraprocentiga Agatha Christie-mysterier och jag ska nu ikläda mig rollen som temmelätande detektiv och gå till botten med allt.

Till att börja med skriver den magiskt obegåvade reporterna Mikael Åberg att sälen GICK upp på vägen. Gick. Jag upprepar för säkerhets skull så att alla förstår. Sälen GICK upp på vägen.
Jag har aldrig hört talats om gående sälar. Det känns lite olustigt när den här, antagligen helt korrekta uppgiften eftersom den kommer från aftonbladet, väl sjunkit in. Det känns som jag blivit kastad in i filmens värld och The Island of Dr. Moreau.
Nej du, Mikael Åberg. Slå en signal till Jonas Wahlström på Skansen så kan han nog tala om för dig att sälar med jävligt stor sannolikhet inte går.

Nu till det andra problemet.
Gubben som lyckades med konststycket att köra på den spatserande lille sälkuten är ett mysterium i sig. Som bilist borde man ju vara lite försiktig om aktsam om sin bil. Gubben säger ju i artikeln att han trodde att det var "en trasa eller en liten säck på vägen."
Känns lite underligt i min mening. En sälkut är ju faktiskt rätt stor och även om det var en säck borde han ju ha undvikit att plöja över den som en dopad quarterback massakerar ett dåligt försvar. Säcken skulle ju i teorin kunna vara fylld med pricis vad som helst. Svettig dynamit, sten eller ett hästhuvud. Hans andra förslag, en trasa, är ju fan ännu sämre. Jag skulle vilja se den säl som ser ut som en trasa. Den är ligger troligtvis på en is i norge, nyklubbad, slaktad och flådd.
Det är ju knappast troligt att sälen överaskade honom genom att plötsligt kasta sig upp på vägen heller. Sälar är ju inte några världskända sprinters direkt.

Vad var det egentligen som hände där ute på vägen när sälen blev skickad till himmelriket?
Kanske får vi aldrig veta sanningen. Som värdelös detektiv i tweedkaval har jag dock en teori.

Åke är med stor sannolikhet född och uppvuxen i bohuslän och har träffat sälar förr. Någon gång i sin ungdom blev en sälpojke lite för närgången och pillade på lite fel ställen för att Åke skulle trivas. Detta har resulterat i ett brinnande hat gentemot dessa feta hasande vattenlevande djur.
Åke blev i puberteten känd som...Sälmördar-Åke. Han tvingades flytta från bohuslän och hamnade då i Norrtäljetrakten där han sedan dess gått i terapi. Eftersom en säl kan bli runt tjugo år misstänker jag skarpt att "snusksälen" som var på Åke i hans ungdom satt en sån till världen. Denne har sedan gjort samma sak och för sin son berättat historien om Åke. Sälkuten har då simmat land och rike runt för att få tag i Åke och förnedra honom med det berömda Nelson Muntz-skrattet från Simpsons. Ha-haaaa.

Sälmördar-Åke såg dock likheten mellan sin värsta mardröm och den lille sälunge som låg hjälplös på vägen. Åke tryckte plattan i mattan och körde över den stackars sälen så späcket och allt annat innehåll sprutade likt en fontän ur arlset på den lille sälen. Justice has been served, eller? Kanske hade denne lille sälkut en tvillingbror. Jag ser framför mig samma händelseförlopp som i den fantastiska filmen Korpen Flyger.

Far åt helvete!