151.

För att citera den store poeten och musikern Pontiac Johansson; nu är sommar'n här!
Temperaturer över tjugo grader, stekande sol och lediga helger brukar innebära förtäring av alkoholhaltiga drycker i närmsta park. Så långt är allt frid och fröjd. Men i alla parker blir det allt som oftast smäckfullt med folk. Man brukar ju gärna dra liknelsen med att det är lika packat som en burk sardiner men jag tycker snarare att det ser ut som man försökt trycka ner en burk sardiner i en annan burk sardiner. Dubbelpackat och jävligt. Vad är det då som är så fantastiskt irriterande i en välfylld park att det måste tas upp här?

Svenska zlatanwannabes.
I varje jävla snorfull park ska det alltid stå minst ett gäng dumma brunbrända broilers med en fotboll. De tror själva att de kan slå precisionspassningar på två meter till varandra som vilket proffs som helst men tro på satan att de nio gågner av tio lyckas skicka bollen elva meter fel och rakt i ansiktet på en intet ont anande öldrickare. Dessa dumhuvuden går då och ber om ursäkt, tar med sig bollen och gör om precis samma sak en gång till. Varför ska man spela fotboll på ett ställe där det inte finns plats. Istället för att störa mig och mina likasinnade öldrickande homosapiens-släktingar kan väl dessa intelligenshandikappade spännhomos gå och utöva grekisk-romersk brottning i en guldfyndbutik? Varför inte gå in på ett sjukhus och skjuta lite pilbåge när de ändå håller på. En tiokamp i stadsmiljö skulle väl vara helt exemplariskt för dessa människor med tomma skal till huvuden och noll procents självinsikt om sing egen uselhet. Nej, hade inte den där amerikanske samurajmördande bögporrfilmskådisen tagit livet av sig hade jag anlitat honom till att kapa fötter i sevenska parker i sommar. Jag vill inte ha en fotboll i ögonvrån när jag dricker starröl och blir full.

Far åt helvete!