154.

Det här med självstympning är ju ett fenomen som jag givetvis stöder helhjärtat. Dock bör man vidta aktsamhet när man väljer att utöva sin hobby. Det absolut rockigaste fallet av nödvändig självstympning inträffade i Utah för ett gäng år sedan. En så kallad äventyrare, läs även idiot eller person med för mycket fritid, fastnade med sin arm under ett stenblock på sextio meters höjd. Givetvis var snubben ensam och fick således sitta där han satt. Fem dygn senare tröttnade han på att sitta fast på ett berg så den stenhårda snubben bryter av alla ben i sin egen arm för att sedan karva av mjukdelarna med en kniv. När så detta var gjort fick han fira sig ner de där sextio meterna för att sedan spatsera en mil genom öknen för att hitta hjälp. Det är så jävla rockigt att jag blir tårögd. Jag har aldrig varit lika stolt över att vara man.

Med detta i färskt minne kan man då jämföra med historien som drabbade Jonathan Metz nyligen. Den lille hustomten skulle laga sin trasiga värmepanna men lyckades fastna med armen och satt således där han satt. Redan efter två dagar börjar hans arm ruttna och eftersom han inte verkade ha några vänner hade ingen saknat honom och anmält hans frånvaro till myndigheterna. Den lille hemmafixaren börjar då såga av sig armen, vilket han misslyckas med. Dagen efter att han satt sågen till köttet sitt kommer brandkåren och hjälper honom loss.
Ha-fucking jävla dyng-ha!

Jag kan se framför mig vad som hänt om rollerna varit ombytta.

Jonathan Metz fastnar med armen ensam sextio meter uppe på ett berg. Han självdör av tafatthet och dumma beslut.

Den amerikanske äventyraren fastnar med armen under en värmepanna men använder sin lilla fickkniv till att karva ut en parabol med tillhörande sändingsutrustning och ringer krogen för att beställa en grogg. Förfriskningen kommer lagom tills dess han beslutar sig för att bryta armen av sig i brist på annat manligt att göra.

Hoppas alla värdelösa hemmafixare fastnar med armarna och dör av fortsatt klumpighet.

Far åt helvete!