196.

Att växa genom möten och att välja lycka.

Det var vad jag lyssnade på i tre tortyrklassade timmar igår. Kay Pollack, den gubbsjuke gamle stofilen, spankulerade runt i ett par för tighta byxor med på tok för hög midja för att det skulle vara trevligt och talade om hur bra livet kunde bli om man bara var glad hela tiden. Alla asiater pissar gallsten redan nu, bara vara glad? Vad i helvete skulle Ying vara utan Yang? Man måste såklart vara lite sur och arg ibland annars är det väl för fan inget kul att vara glad?

Det var en kväll då flosklerna haglade värre än vad Håkan Juholts förtroende rasate de senaste veckorna. Det var alltså lite som att stå längst ner i en djup dalgång och se världshistoriens stärsta jävla floskelravin komma dånande emot en i nittio graders vinkel.

"Det är dina tankar som skapar världen du lever i".
Fel, det var evolutionen som gjorde det. Om jag vaknar och känner mig på bra humör betyder det väl för fan inte att jag kommer vara lika glad när jag kommer hem? Jag kanske blir analvåldtagen på pendeltåget, hur ska jag då göra Kay?


"Det finns alltid ett sätt att se liiiite positivare på saken".
Fel igen, jag kommer aldrig i hela mitt liv se något positivt med att bli analvåldtagen eller att tvingas lyssna på Adam Tensta. Det är liksom rock bottom här i livet. Murphys lag ser säkert till att det är just Adam himself som spräcker min ringmuskulatur för första gången här i livet.


"Det är sällan du är sur på det du tror att du är sur på".
Nähä? Som om jag blir sur på att det sitter en kol-sjuk gammal kärring framför mig och hostar mig i ansiktet på bussen i tjugo minuter, vad är jag arg på då?
"Du är arg på din egen litenhet".

Sen var det hela tiden ett JÄVLARNS HELVETES TJAT om att man ständigt är antingen arg eller glad. Om man irriterar sig på att osten är hyvlad till en sluttning värdig att bli klassad som svart pist, ja då är man en sur, ledsen, rädd och tragiskt figur. Man kan verkligen inte vara glad fast man tycker att folk borde kunna hyvla ost på ett normalt sätt. Så fort man på något endaste jävla sätt reagerade negativt, ja, då var man den där ledsna sorgliga lilla figuren som inte vågade tro på sig själv. Jävla mongolidsnack. Jag är fan vansinnig på en helvetes massa saker men jag är överlag rätt glad ändå. Det är jag för att jag hela tiden vet att det finns folk som har det bra mycket värre, sånt gör ju vem som helst glad.
Så i julklapp önskar jag mig att Kay Pollack får slavarbeta i ett stenbrott resten av livet. Då ska vi se om han är en glad gubbe som ser ljust på tillvaron eller om han blir en tragisk liten sur, ledsen gubbe.

Jadu, Kay Pollack...

Far åt helvete!

195.

Att jag hatar alla former av "service"avgifter är det väl ingen som har missat. Har ni gjort det har ni säkert starr, lika bra att ni kollar upp det era jävlar. Den vidrigaste av alla jävla efterblivna Joelbitar till avgift är den de genomvidriga analklådespridande konkelbärsätarna på SJ tar ut för en jävla sittplats. Jag skickade dem givetvis ett mail för att fråga vad fan de egentligen tänker med.



Ytterst oärade medarbetare på SJ AB, jag är en sådan där glad konsument som gillar att slå alla typer av försäljare på fotknölarna med en kofot. Lite som den gamle gode Sverker Olofsson. Jag har en ganska liten men ytterst befogad fråga som jag gärna skulle vilja ha ett vettigt svar på. Jag är ytterst tveksam till att Du oärade arbetare kommer kunna ge mig ett sådant men jag känner ändå att du ska få en chans, det är ju snart jul och jesusbarnet kanske kan få något jävla mirakel att inträffa. Frågan rör den mycket retarderade avgift ni tar ut när man köper era snordyra biljetter där ni frågar om man vill boka en sittplats på era tåg, vad fan är det för jävla idioti?



Här köper man en jävla biljett för flera hundra spänn får att åka med ett tåg som bara undantagsvis kommer i tid. Särskilt nu under vinterhalvåret är det ju jävligt tveksamt om det ens klarar av att lämna garaget. Egentligen borde jag lagt pengarna på ett par snöskor och gått hem. Är det verkligen schysst mot konsumenten som betalar uppemot sjuhundra surt ihoparbetade kronor att kräva denne på ytterligare fyrtionio riksdaler för att få en jävla sittplats? Nej, det är det inte. Det är ett jävla rövbeteende och för det förtjänar ni att sparkas på pungen. Hårt.

För att göra det här ytterst förståeligt ska jag göra en väldigt enkel och talande jämförelse med ett annat vidrigt företag, nämligen McDonalds.

Ponera att du går in på denna transfettsförhärligande skitrestaurang och köper någon typ av äcklig hamburgare som ju säkert heter McRetard för ett äckligt överpris, precis som era biljetter. När ni sen ska sätta er och äta kommer personalen och ber om en femtiolapp för annars får ni stå upp och äta. Låter det vettigt?


Det är lite som att gå till läkaren och betala för undersökningen och sen behöva betala extra för att han ska skriva ut ett jävla recept.
Det är som att äta glassplitter och skölja ner det med klorin.
Fullständigt jävla efterblivet.

Far åt helvete!

194.

Det här med fetton alltså.
Vad fan är deras problem egentligen? Lider alla av den påhittade sjukdomen fetma i dagens jävla skitsamhälle? Jag är ju fan inget bellerinamaterial själv men jag tar åtminståne inte upp ett och ett halvt säte på pendeltåget som den jävla kossan gjorde i morse. Där sitter jag, pigg som Jesus själv efter tre dygn uppspikad på ett jävla kors under den arabiska solen, när jag plötsligt mörsas in i väggen. Först trodde jag att Andreas Jämtin armbågstacklat mig men snabbt blev jag varse ett lår som var så enormt att det endast borde finnas på dinosaurieavdelningen på valfritt museum. Är man så jävla fet att man misshandlar folk när man sätter sig ner kanske man ska fundera på att kanske stå upp istället?
Nej just fan, det orkar du ju säkert inte, din späckfyllda jävla badboll.

Fettvalken klev givetvis inte av förräns jag själv skulle av så jag fick sitta ihopklämd som nån jävla pannbiff mot vägen hela vägen. Väl på stationen ställer sig såklart köttklotet i rulltrappan. Jag sprang då uppför trappan och väste när jag var i jämnhöjd med henne att hon kanske skulle må bra av att ta trappen nästa gång.

Din tjocka jävel.
Far åt helvete.

193.

Vad fan, jag känner mig lite extra förbannad idag så vi skriver väl något litet, semi-otrevligt, om Melissa Horn också. När vi ändå har farten uppe liksom.

Hon har ju uppenbarligen blivit någon jävla nationell idol för ungdomar och tragiskt nog även äldre människor med grava tyck-så-jävla-synd-om-mig-komplex. Jag har mirakulöst nog lyckats missa denna genomdeprimerade flicka fullständigt tills för några veckor sedan. Sedan dess har mitt liv inte förändrats ett jävla dugg. Jag gråter inte när jag ser att det regnar. Jag gråter bara när Gandalf dör i Sagan Om Ringen, det är helt okej att göra det.
Jag gråter inte så fort något inte blir som jag vill. Jag gråter bara när hela Midgård knäböjer inför hoberna i Minas Tirith i Sagan Om Konungens Återkomst, det får man göra för det är skitmäktigt.
Däremot undrar jag varför Melissa Horn inte bara hoppar framför ett jävla pendeltåg om hon tycker att allt är så jävla jobbigt? Vore det inte en jävligt bra lösning när allt är så nerpissat och eländigt hela förbannade tiden? Är det så att hon bara är låtsasledsen och blåser sina rödgråtna självömkande fans eller är hon bara en jävla fegis.

Jag säger såhär. Kan Ted Gärdestad så kan fanimej du.
Om inte annat kan du ju skriva en låt om hur jävla hemskt det är att du är för feg för att göra något åt ditt uppenbarligen sinnessjukt eländiga liv.

Och du Melissa, det här kommer riktigt djupt från det svarta hål som befinner sig där mitt hjärta skulle suttit om jag haft ett..

Far åt helvete!

192.

Ja, så var det då dags att än en gång dela med sig av sina politiskt korrekta och hitlerjugendaktigt välkammade åsikter om livet och alla dess petitesser.
Innan jag sticker kniven i den flodhäst jag egentligen vill skinnflå idag ska jag ta upp vad som på afrikas horn skulle kallas ett mindre problem, nämligen facebookuppdateringar. Det har ju utvecklats någon ny typ av wingdings på detta anskrämliga men ack så livsnödvändiga community. Och för er som är dumma i huvudet kan jag även tala om att wingdings är den hederliga gamla fonten i word som bestod av symboler istället för bokstäver samt att det inte var så uppskattat att lämna in skolarbeten i just det typsnittet.

Folk har ju sedan länge hackat sönder språket så att det skrivna ordet nu ser ut som något en tunglös mongoloid med överdimensionerat gomsegel skulle kunna bröla ur sig mellan tsunamivågor av dregel och richterskalsutgivande darrningar på falukorvsläpparna. Inte för att jag själv skriver perfekt, men jag är ju onekligen en stark kandidat för nobelpriset i litteratur om nästa års vinnare skulle utses bland de jag har som "vänner" på facebook.
En helt normal uppdatering på facebook kan i dagsläget se ut ungefär så här.

"Idag har jag och XXXX varit på sjuk huset med vårat hund för jag klemde hans svans i kyl skåps dörren. felåt<3<3 :=(("

Här finns satanimig så många fel att en häst med svagt G i svenska skulle skjuta sig själv med en slaktmask för att sen skiva upp sig själv till smörgåspålägg i rent självförsvar. Det är sär skrivningar, fula jävla t3cken som och hjärtan och smileys åt alla satans förbannade jävla håll som kompassen omöjligen kan peka åt. Är det så att dessa människor med språkbegåvning som en torr tvättsvamp sitter och grimaserar sitt fejs till smileyuttryck och formar hjärtan med händerna när de pratar med folk i vanliga fall?

Nej fy fan, prova på att använda bokstäver. Oftast räcker dom alldeles utmärkt för att få fram saker och ting

Sen tänkte jag skriva något otrevligt om Melissa Horn men det orkar jag fan inte nog. Har inte bestämt mig om den jäveln är värd tiden.

Tills nästa gång borde alla köpa ordlistor.

Far åt helvete!