105.

Jag anser mig vare en relativt fördomsfri människa. Jag tittar inte snett på romska damer från Kristinehamn med underkjolen så full av silver att det ger utslag på metalldetektorerna pånflygplatsen i Los Angeles. Jag tror inte att rasister är korkade idioter från bygg och/eller fordonsprogrammet som antagligen blivit lurade av någon mörkhyad individ under en hockeybildstransaktion i mellanstadiet. Jag tror inte att alla invandrare är tjuvaktiga våldtäktsmän som slår sina fruar med motorcykelkedjor och rottingkäppar medans barnen kollar på Let's Dance. Jag tror inte att Bangt Magnusson är en brummande snuskgubbe som knullat sig till sitt jobb.

Trots att jag är såpass fördomsfri blir jag alltid helt panikslagen när jag möter urindoftande gamla pensionärer med dreggelrinniga förlamade underläppar. Tänk om den jäveln stöter i mig.

SPETÄLSK!

Armarna kommer ramla av så jävla snabbt och intensivt att det kommer bildas kilometerstora kratrar vid nedslagspunkten. Jag menar, konstigare saker har ju faktiskt hänt. Alla vet ju att den äldre generationen i åttio års tid har haft som hobby att drababs av så många outtalbara sjukdomar de kunnat komma över. När ett prima exemplar av ungdomlig styrka och vigör (jag givetvis) sedan kommer och svävar förbi hostar dom aggresivt till och smittar en med så många sjukdomar att hela kvarteret rasar ihop. Ja, nu vet ni vart jag är på väg kanske.

Fördomar, saker som rasar. Det handlar givetvis om Haiti, landet som skakar mer än Lasse Kongo gör en bakfyllesöndag där han ligger och vibrerar i spritabstinens.
Jag pratar om den fantastiske amerikanske pastorn som påstod att katastrofen på Haiti är ett resultat av att Haitierna under sjuttonhundratalet ingick enpakt med djävulen. Payback, the divine version. Jag antar att pastorn tror detta för att Haitierna är svarta. De kanske brände sig i helvetets eldar.

Men du, snälle lille pastorn. Hur jävla bibliskt bevandrad är du egentligen?
Jag har konfirmerat mig och det enda jag minns är att Gud älskar oss alla lika mycket. Detta leder ju till en helt fantastisk diskussion om hur nödvändig Kyrkan är. Om Gud älskar oss alla lika mycket måste det ju kännas ganska surt för alla skitnödiga jävla konservatister som sitter i kyrkan och ber varenda söndag medans jag själv ligger hemma och är bakfull. Gud älskar mig lika mycket som er, loosers. Det finns ju ett ganska bra uttryck som jag inte kan låta bli att nämna, "ingen gillar en fjäskare". Det kan ni ju tänka på nästa gång ni sitter med bibeln i handen och forcerar ner plånboken i kollekthåven.

Nej fan, farbror Amerikansk Efterbliven TV-Pastor, jag hoppas något kommer och skallar in lite vett i huvudsvålen på dig.

Far åt helvete!