133.

Detta inlägg var från början tänkt att bli en lång litania över Petra Mede och hennes bortrövade sinne för humor. Vid närmare oeftertanke orkar jag inte lägga ner så mycket mer tid på henne än det tog att skriva de här inledande meningarna och övergår till något som är så mycket mer aktuellt och mer värt min dyrbara arbetslöshetstid.

Nu skulle det mycket väl kunna ta slut eftersom jag överskattat värdet på min tid något oerhört men jag får helt enkelt offra mig och försöka komma med någon härlig samhällskildring eller snedvriden vardagstolkning om livet runt omkring mig. Vad är i dagsläget mer aktuellt än den underbara årsgamla händelsen i Österrike där en senil gammal boxare får höra plingandet från hissen och vänder sig om och knockar sin sköterska med en slagserie som fått Mike Tyson att bita öronen av honom i avund. Gubbdjävelns smått degraderade hjärna trodde att det var matchklockan i boxningsringen som ljöd och reagerade med hederlig reptilhjärneinstinkt, han nitade på första bästa motståndare han såg. Den stackars sköterskan är ett år efter titelmatchen fortfarande inte återställd och kommer tydligen inte kunna arbeta igen, tough shit.

Det här öppnar ju upp för magnifika antaganden som jag kanske är ensam om i hela världen. Jag ser ju framför mig hur det om tjugo år kommer explodera otaliga ålderdomshem i mellanöstern när alla galna talibaner och andra politiska vildingar drabbas av senilitet. En, genom hela livet, arbetslös skraltig gammal självmordsbombare får på radion höra någon som pratar engelska med amerikansk brytning. Gubbens hjärnbark blixtrar till och skickar en impuls till hans högerhand som apterar dynamitbältet och resten slutar med en sjuhelvetes dyngsmäll. Lite som historien med boxaren. Senila gubbar, det lär bli ett underhållningsprogram att räkna med inom en snar framtid.

Far åt helvete!